Sverige.

Har släppt bloggen i några veckor nu som ni antagligen märkt. Klockan 04:30 den 17 juni blev jag hämtad i Los Pacos av Madde och hennes padre Alberto. Jag behövde då säga hejdå till Mamen och min älskade älskade syster Jennifer. Det var det jobbigaste som hänt under mitt år i Spanien. vi kramades i flera minuter och tårarna bara rann. Mamen sa hela tiden "no llores" (gråt inte) men det var inte lätt. Jag fick ett brev av Jempa som jag sedan läste på planet. När jag sedan satte mig i bilen blev det fler tårar. Kände mig som ett litet barn haha. Madde satt i framsätet och försökte trösta mig, ge mig chokladdryck och satte på våran låt "vad söt du e". När vi kom fram till flygplatsen tog vi lite kort tillsammans med Alberto sen vinkade vi av han. Det var ungefär kaozet började haha. När Madde checkade in gick det hur smidigt som helst, men inte när det var min tur. 10 kg övervikt, så det var bara att börja packa om. Jag hade 2 stora väskor som jag skulle checka in och 2 handbagage. Man fick bara ha ett handbagage så vi gömde det ena hehe. Vi lyckades få ner övervikten till 3 kg, genom att slänga 2 par skor och 2 böcker. Så nu vägde väskorna 22 kg, 21 kg, handbagaget typ 10 kg och det gömda handbagaget typ 11 kg. Så efter nåra slantar fattigare gick vi mot säkerhetskontrollen där Madde "flörtade in oss" hos vakten så att han inte skulle märka att vi hade 2 handbagage var. Det gick perfekt! 
Flygresan var skön. Vi lyssnade på musik nästan hela vägen, sov en stund och surfade runt en del på mobilerna. Tack Norweigan för internet på planet! 
När vi hade landat i Danmark och hämtat våra väskor möttes vi av världens bästa mamma och pappa som gav oss svensk mjölk och lösgodis. Ja, i Danmark. Klockan 20 samma kväll skulle jag och Madde nämligen på One Direction konsert på Parken. Vi åkte och åt på Jensens Bofhus, godaste på länge. Vi pratade på om allt och inget och det var så kul att träffa mamma o pappa. Vi tog en sväng i Nyhavn och tog lite kort och sånt innan vi åkte till hotellet där vi lämnade väskor och bytte om. Jag och Madde tog sen bussen till arenan där vi köpte tröjor och aa, det var någonstans där som vi blev 14 år igen. Vi hade ståplatser långt fram, så långt fram att Harry vinkade till oss, skrattade och slängde slängkyssar. Vi dog. Konserten var bättre än bäst. Efter konserten skulle vi promenera hem med 2 döda mobiller och 50 dkk. Vilket gick sådär bra, men efter ca 1 timme hittade vi till hotellet. På hotellet blev det kaoz igen haha. Vi somnade sent i den sköna sängen efter att vi hade kollat på massa klipp från konserten. Från att ha varit en super sad dag med mycket tårar till att ha blivit en ganska så underbar dag med glädjetårar. Med världens bästa tjej. <3 
 
 
 
 
 När jag saknar Madde lite för mycket lyssnar jag på denna.  
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0