För exakt en vecka sen stod jag inne i Parken i Danmark och skrek/sjöng till One Direction. Mycket har hänt sen dess. Jag har sagt hejdå till det lilla jag hade kvar från mitt Spanien, nämligen Maddis. Det var jobbigt, men vi ses snart. Jag har varit på skaftö och firat midsommar, plockat jordgubbar, vunnit över pappa på monopol, börjat spela lite gitarr igen, packat upp mina nästan alla mina väskor, träffat fina kompisar, ätit piggelin i mängder, träffat min familj #2 aka Nömmes, varit på bio, bakat världens godaste tårta, fikat i stan med bästis, shoppat på rean och mycket mer. Sverige är inte så dumt ändå, men guuud vad jag saknar Spanien. Framför allt mina fina kompisar och familj. Jag fick många bästa vänner och att inte få träffa dem varje dag gör så ont. Att inte få bo en trappa från Jempa är inte lätt det heller. Saknar er alla apmycket. Vet inte hur jag ska klara av 3:an utan er. Utan Tonys lektioner, utan kockens "hejdå", utan alla småbarn som bara är allmänt söta, utan min favorit klass, utan Birgittas överdrivna engagemang när det kommer till att göra om eller vinna saker. Jag kommer t.o.m. sakna Rickards idrottslektioner, skolmailen med massa mail där lärarna klagar över att vi inte gjort utvärderingar och småbarnen som får gå före i matkön. Allt och lite till. 

Har släppt bloggen i några veckor nu som ni antagligen märkt. Klockan 04:30 den 17 juni blev jag hämtad i Los Pacos av Madde och hennes padre Alberto. Jag behövde då säga hejdå till Mamen och min älskade älskade syster Jennifer. Det var det jobbigaste som hänt under mitt år i Spanien. vi kramades i flera minuter och tårarna bara rann. Mamen sa hela tiden "no llores" (gråt inte) men det var inte lätt. Jag fick ett brev av Jempa som jag sedan läste på planet. När jag sedan satte mig i bilen blev det fler tårar. Kände mig som ett litet barn haha. Madde satt i framsätet och försökte trösta mig, ge mig chokladdryck och satte på våran låt "vad söt du e". När vi kom fram till flygplatsen tog vi lite kort tillsammans med Alberto sen vinkade vi av han. Det var ungefär kaozet började haha. När Madde checkade in gick det hur smidigt som helst, men inte när det var min tur. 10 kg övervikt, så det var bara att börja packa om. Jag hade 2 stora väskor som jag skulle checka in och 2 handbagage. Man fick bara ha ett handbagage så vi gömde det ena hehe. Vi lyckades få ner övervikten till 3 kg, genom att slänga 2 par skor och 2 böcker. Så nu vägde väskorna 22 kg, 21 kg, handbagaget typ 10 kg och det gömda handbagaget typ 11 kg. Så efter nåra slantar fattigare gick vi mot säkerhetskontrollen där Madde "flörtade in oss" hos vakten så att han inte skulle märka att vi hade 2 handbagage var. Det gick perfekt! 

Flygresan var skön. Vi lyssnade på musik nästan hela vägen, sov en stund och surfade runt en del på mobilerna. Tack Norweigan för internet på planet! 

När vi hade landat i Danmark och hämtat våra väskor möttes vi av världens bästa mamma och pappa som gav oss svensk mjölk och lösgodis. Ja, i Danmark. Klockan 20 samma kväll skulle jag och Madde nämligen på One Direction konsert på Parken. Vi åkte och åt på Jensens Bofhus, godaste på länge. Vi pratade på om allt och inget och det var så kul att träffa mamma o pappa. Vi tog en sväng i Nyhavn och tog lite kort och sånt innan vi åkte till hotellet där vi lämnade väskor och bytte om. Jag och Madde tog sen bussen till arenan där vi köpte tröjor och aa, det var någonstans där som vi blev 14 år igen. Vi hade ståplatser långt fram, så långt fram att Harry vinkade till oss, skrattade och slängde slängkyssar. Vi dog. Konserten var bättre än bäst. Efter konserten skulle vi promenera hem med 2 döda mobiller och 50 dkk. Vilket gick sådär bra, men efter ca 1 timme hittade vi till hotellet. På hotellet blev det kaoz igen haha. Vi somnade sent i den sköna sängen efter att vi hade kollat på massa klipp från konserten. Från att ha varit en super sad dag med mycket tårar till att ha blivit en ganska så underbar dag med glädjetårar. Med världens bästa tjej. <3 

 

Jag borde inte ha blogg haha.

 

Lördagen den 31 maj tog jag och några tjejer på oss träningskläder och tog oss upp till mijas där vi vandrade omkring i flera timmar med hög musik i ellens högtalare. Det var varmt och svetigt, men så värt det. Vi hade lånat ett triangelkök av skolan så när vi blev hungriga satte vi oss på ett väl utvalt ställe och lagade pasta med pesto. När vi kände oss klara med vandrandet tog vi oss ner till byn igen och tittade i lite små affärer, tog massa kort, åt klass osv. Vi satte oss sedan på bussen hem till Funkan igen. När vi kom hem blev det en låång dusch och sen en powernap. På kvällen satte vi oss några stycken på solstolarna vid havet och bara pratade. Det började regna lite smått så vissa bestämde sig för att gå hem, men vi var några stycken som gick ut. Vilket vi är glada för..vi hängde nämligen lite med Andreas Weise och hans kompisar haha.