För exakt en vecka sen stod jag inne i Parken i Danmark och skrek/sjöng till One Direction. Mycket har hänt sen dess. Jag har sagt hejdå till det lilla jag hade kvar från mitt Spanien, nämligen Maddis. Det var jobbigt, men vi ses snart. Jag har varit på skaftö och firat midsommar, plockat jordgubbar, vunnit över pappa på monopol, börjat spela lite gitarr igen, packat upp mina nästan alla mina väskor, träffat fina kompisar, ätit piggelin i mängder, träffat min familj #2 aka Nömmes, varit på bio, bakat världens godaste tårta, fikat i stan med bästis, shoppat på rean och mycket mer. Sverige är inte så dumt ändå, men guuud vad jag saknar Spanien. Framför allt mina fina kompisar och familj. Jag fick många bästa vänner och att inte få träffa dem varje dag gör så ont. Att inte få bo en trappa från Jempa är inte lätt det heller. Saknar er alla apmycket. Vet inte hur jag ska klara av 3:an utan er. Utan Tonys lektioner, utan kockens "hejdå", utan alla småbarn som bara är allmänt söta, utan min favorit klass, utan Birgittas överdrivna engagemang när det kommer till att göra om eller vinna saker. Jag kommer t.o.m. sakna Rickards idrottslektioner, skolmailen med massa mail där lärarna klagar över att vi inte gjort utvärderingar och småbarnen som får gå före i matkön. Allt och lite till.